Jesus lär oss i Matt.18:15-17hur vi skall handla mot den som felar där står tydligt att om den inte lyssnar skall hela församlingen vara med men vår pastor skyller på tysnadsplikt och församlingen får inte reda på något,som Per-Erik skriver rädda det som räddas kan.

Jag är inte medlem i någon församling längre, av den enkla anledningen att jag bara uppfattade det som ett föreningsmedlemsskap, där det förväntades att man skulle vara engagerad i en massa komittéer, såsom städgrupp, serveringsgrupp, kyrkvärd, olika råd osv. Allt för att få verksamheten att fungera. Och det är i första hand inte det jag är intresserad av om jag ska vara med i en församling, utan det kristna livet. Men alla dess verksamheter tog för mycket av min tid, så jag lämnade hela rasket.

Och frågan är om den unga generationen är så intresserad av föreningsbiten i församlingen? Om det inte blir någon förändring där, så kommer den så småningom att vara ett minne blott. Jag tycker nog att det är dags att frikyrkan börjar tänka i nya banor.

Det finns en massa problem med våra frikyrkor. Det gör ont att läsa om ärliga kristna som inte fixar "kyrklivet" som tyvärr ofta är allt annat än lärjungaskap. Jag hoppas att du Uffe ändå lever i nära gemenskap med andra kristna, i bön, lärjungaskap och tjänst även om du inte är med i en "frikyrka" eller annan "kyrka".

Mvh

Christer Roshamn

Personligen ser jag INGEN frukt värd namnet någonstans i vårt land. Jo jag förstår att det känns provocerande att uttala något dylikt men vi har drygt 9 miljoner invånare i ett land där t ex Livets Ord berättar om sin "stora tillväxt" från 2300 till 3300 på x-antal år. Nu vet jag som "gammal" medlem att man talade om siffran 3000 medlemmar på 90-talet, och är alltså tillbaka där igen, om man nu kan lita på detta.

Vad är 3000 halvljumma medlemmar i jämförelse med dryga 9 miljoner invånare, och Livets Ord är den församling som mest hörts utåt bland hedningarna. Det verkar ibland som om kristenheten ska frälsas om och om igen. En "gemenskap" som handlar om kafferep, och interna kompis grupper har jag funnit i ALLA samfund och jag ser något helt NYTT som Herren vill göra i Sverige.

Det verkar som om många har försuttit sina chanser och det finns mycket att säga utifrån Guds ord om hur Han ser på när människor säger "Herre,Herre", men som INTE gör missionsbefallningen som en väg att gå på. Hur fri är kyrkan? Det skrämmande är att Knutby förutom morden inte ser så värst unika ut. "Systemet" med s k ledarskap återfinns i många samfund och kristna grupperingar. Som sagt den Helige Ande gör något helt nytt och jag är tacksam över att inte sitta fast i varken mönster, kyrkobyggnder eller i grupper för inbördes.....

Jesus är vägen, sanningen, och livet!

www.mariamoberg.blogg.se

Sorgligt att höra om alla som gått sårade ur kristna församlingar, mycket smärtsamt och allvarligt. Jag tror att vi är många med samma erfarenhet. Både de som blivit kvar när någon lämnat eller själv lämnat och sorgen därefter. Det går så på djupet när det händer i en kristen gemenskap. Jag har funderat mycket över detta.

Vad döljer sig i en människas djup - det är mycket obehagligt att möta ibland - även bland oss kristna. Jag ser möjligen att de som har dubbla agendor är de som gör största skadan och den som vill vara ärlig blir sårad oavsett vem det är - medlem eller pastor. De som söker egen vinning och inte är beredd att mötas utan gör sina handlingar utifrån ett annat mål än det som ligger för handen. Det är svårt att komma åt och det gör ont! Det blir obegripligt och sårar.

Det enda möjliga är ändock att leva i förlåtelse. Kristen förlåtelse är "att förlåta före oförrätten". Ingen enkel sak men faktiskt den enda vägen.  Annars slutar det i bitterhet. Vi blir alla sårade och utsatta någon gång och vi måste vara snabba att förlåta. Sedan kanske inte den andre har samma förhållningssätt och det blir även detta svårt och obegripligt bland de kristna. Jag kommer från en icke-troende famlij och emellanåt har jag sett bättre kunskap i denna livets relationskonst där än bland oss troende.

De troende har någon slags behov av att bevisa att man inte gjorde fel så att ingen kan lägga "synd" "på mig"! Förtal som briserar för att "fria sig själv". Dubbla agendor! Guds agenda är att ta människor genom dessa möten och konflikter. Och där mötas i förståelse om livets brustenhet, i försoning och längtan att ingen ska gå skadad ur olika tolkningar av en situation. Så oerhört viktigt!

Själavården måste stämma med vad Guds Ord säger, precis som förkunnelsen och det får inte vara med tveksamhet. Ingen partibildning och "hålla bakom ryggen- mentalitet" får rum i en Guds församlingsmiljö el i samfundsledning. Så fort sådant kommer in har vi också bjudit in kaos och de inblandade snärjer in sig felaktigt beroende!!

När någon bestämmer sig för att bli en del av en Guds församling, hälsas de välkomna till gemenskapen med stor glädje. de blir medlemmar. Men jag har också mött de som när de stöter på något som inte passar så "smiter" de ut istället för att även då samtala och vara överens om att "gå skilda vägar".Tänk att vid detta tillfälle också välsigna varandra och vara överens om att våra vägar skils. Det ser jag absolut som möjligt och en kristen väg. Jag tänker mig att detta sätt lämnar färre sår dessutom och ingen möjlighet till förtal.

Gud verkar genom sin församling även idag oavsett vad vi tror. Vi är ett salt och ett ljus i vårt samhälle och vår samtid. Det är Gud som planerat det. Vi måste ha ett tydligt tal, ja är ja och nej är nej, allt däremellan är synd säger Ordet. Där får församlingar och församlingsledare rannsaka sig själva. Det kräver mod att stå för Guds Ord i ett totalt sekulariserat samhälle.

Jag har sett filmen om Knutby. Det som predikades i den filmen ser jag som otänkbart i våra kristna församlingar. Jag har aldrig hört något liknande i något kristet sammanhang som jag varit i! 

Gud må hjälpa oss att älska som Han älskat först.

Margret Sundin efkpastor

När jag för en tid sedan stämde träff med en kvinna som finns med i församlingens matrikel men väldigt sällan kommer på våra samlingar. Så var det första hon sa. Jag vill inte gå ur församlingen. Jag förstod att trotts att "hon inte är med" så var det helt enkelt viktigt för henne att finnas med med sitt namn. Och så tänkte jag, Vad spelar det för roll om vi låter henne göra det? Om det är hennes önskan varför ska jag stryka hennes namn?

En annan kvinna som ox varit passiv medlem i flera år har nu när församlingen börjat växa och blivit mer dynamisk hittat tillbaka till gemenskapen igen! Vem vet, om vi varit lite tuffa vid henne och sagt att om du inte är delaktig i vår gemenskap är du är inte längre välkommen att stå med i vår matrikel, då hade hon kanske aldrig gett oss en ny chans?

Självklart vill jag att alla som är med i församlingen ska vara engagerade och delaktiga i gemenskapen men så länge vi har en matrikel kommer nog inte så vara fallet.

Så kan det vara Kalle, absolut, olika tider av mer eller mindre engagemang. Det måste finnas förståelse för det. För den som aldrig varit medlem är det viktigt att tydliggöra tanken, tologin och livet i församling. Medlemsskapet är en viktig identitet tror jag. Guds församling är unik och gudstjänstlivet en inspirationskälla. Leva församling är livets tanke för gemenskap.

Margret Sundin

Rättelse

Förlåt mig det blev fel, Leva församling är Guds tanke för kristen gemenskap, menade jag.

Margret Sundin

Stefan Svärd skriver på sin blogg att han inte vill vara förvaltare när han går in som pastor i Elimförsamlingen. Det vill väl ingen pastor hoppas jag, alltså vara förvaltare/tjänsteman. Eller vad menar han? Om han menar köpt/betald/lejd herde och inte kallad då har jag länge efterlyst en debatt, ett samtal om det.

Attt vara pastor är att vara kallad av Gud in i en tjänstegåva och den kan väl inte köpas? Arbetaren är värd sin lön. Att vara pastor är ingen kompromiss utan ett liv i gemenskap med församlingen, i öppenhet och sårbarhet, genom livets alla passager. Att leva församling är att våga älska Guds folk, utsätta sig för Kristi kärlek som avslöjar oss. Som är det absolut mest fantastiska liv som kan levas!

Jag sörjer alla troende som ställer sig utanför detta fantastiska erbjudande, att leva församling. Jag förstår att många skadats på vägen men upp igen på banan. Be Gud om en församling som lever i ljuset.

Margret Sundin

25, Psalm 23.Din käpp och stav.För fårskötseln gäller fortfarande att herden hägnar inte fåren tillsammans med rovdjuren. Käppen användes till skydd och försvar, staven till till att aktsamt lyfta ur fåren som hamnat insnärjda i törne och mana de som hör till flocken.

Jag håller med Stefan Swärd i det han säger och tycker att New Life i Stockholm har utformat en bra väg för människor att komma med i församlingen.

Christer Roshamn tycker jag ocksa tar fram en bra modell hur man ska ta emot människor som vill komma till församlingen:"Kom och se" "Kom och följ" "Kom och tillbe" och sedan "Kom och tjäna".

Vi måste ju vara en öppen församling dit människor vare sig de lever ett homosexuellt liv, eller i ett sambo förhållande eller i girighet eller någon annan synd kan komma och höra Guds Ord.

Genom att bli en medlem i församlingen betyder det att man kan få en ledar roll och genom den rollen sprida sina åsikter, genom sitt liv och sina ord.

Jag för min del vill inte att ungdomar i min församling ska ha en ungdoms ledare som lever i ett sambo förhållande eller i ett homosexuellt förhållande.

Om vi talar om nattvarden så säger Paulus så här, den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda (1Kor 11:27-31).

I den första församlingen fick bara medlemmarna av församlingen ta del utav nattvarden.

Vi måste som Kristi Kropp skilja mellan de som gett sina liv till Jesus och vill följa Honom och förändras genom att växa till i tro och helighet och de som inte vill förändras eller omvända sig från sina syndiga liv.

Det pågår samtal inom Evangeliska FRikyrkan. Men vi behöver fler mötesplatser. Och fler behöver bli aktiva i samtalet! För at vi ska fungera som enligt vår samfundform krävs aktiva medlemmar och ett pågående samtal om viktiga ting. Vi vill vara en rörelse i rörelse.

Värdigheten i nattvarden har inget att göra med att man på någos sätt skulle vara "värdig" eller inte för att ta den, utan syftar på den oordning som rådde i samband med den.

Man åt en vanlig måltid innan och avslutade den med nattvard. En del blev t.o.m. berusade och det rådde orättvisor i och med att de rika hade med sig mycket mat, medan de fattiga fick vara utan. Det Paulus menar är att man ska vara medveten om att det handlar om Jesu kropp och blod, och att det inte ska sammanblandas med en vanlig måltid.

Att vara medlem vad är det? Vi har medlemmar som inte är aktiva, vi har aktiva som inte är medlemmar. De som inte är medlemmar har inte rösträtt på våra församlingsmöten, men får gärna vara med ändå (oftast). Så hur definierar man en medlem, och behövs denna definition? Ja, så länge vi har våra stadgar, och inte har ändrat dom, då ska vi förstås följa dem. Nu kan man ju tycka att saken är rätt oväsentlig. Det handlar ju ändå om vilka som är med i praktiken. Hur skapar man en församling med delaktighet, glädje, sammanhållning i bönen och Jesus-centrering? Jag tror att små engagerade grupper med olika funktioner kan föra församlingen framåt. Att var och en får bidra med sin gåva - i praktiken och inte bara "på papperet". Att vi blir Ordets görare, inte bara dess hörare. Att vi vågar tänka nytt och göra nytt - för de människors skull vi vill nå. Att vi alla är tjänare, och att församlingsledningen är "genomskinlig" och sårbar, inte har en "vi vet bäst"- attityd. Alla är viktiga. Mångfalden är viktig, vi får tycka olika men både kärlek och sanning bör prägla oss. Hur använder vi vår tid? Jag ber för lite, gör du det också? Ska vi tillsammans ödmjuka oss för att bli Jesu lärjungar i praktiken?

Bosse