En fråga.Om pastorn har vigselrätt och han är anställd av vår församling kräver då staten att han skall ställa upp för dom som ej är medlemmar?om det inte finns något krav så kan jag inte se något problem.//Hannes fråga är annars intressant om den "riktiga"vigseln då borde det gå att ta fram ett samboavtal så att allt kan ske samtidigt i kyrkan då behövs det kanske inget annat.

Varför ger upp vigselrätt? Behåller det gärna och konsekvent vägra viga på alla sätt som strida emot det som är kyrkans övertygelse och samveta utifrån Bibelns läran. Kankse riskera några fängelse men "so what?"

Är det inte dags att EFK står upp för det som rätt är och återigen bejaka uttryck som nästan har glömst bort att vara "protestant" emot världens och onskans makt. Vi har en regering som har lagstadgat synd och orättfärdighet!

Och det protesteras värligt lite om detta!

Blir bedrövad av att läsa motionen om vigselrätten.  Man blandar äpplen och cyklar hej vilt i sin argumentation. Juridiska konsekvenser, ja det får det om man tar lån, går i borgen, köper fastigheter, förvärvar företag, skaffar barn och en hel del annat. Jag hoppas inte att motionärerna tycker att statens män först ska få godkänna möjligheter till barnalstring, men det vore en konsekvens av motionärernas sätt att resonera eftersom allt detta får juridiska konsekvenser.

 

Jag kan inte se att vår frikyrklighet och frihet hotas av rätten att viga människor. Inte heller jämställdheten eller religionsfriheten. Så länge staten inte kräver vigseltvång, utan endast ger oss vigselrätt så är det rätt och riktigt att behålla den.

 

För oss som har rört oss, och rör oss utanför frikyrkoväggarna har vigseln varit ett utmärkt redskap för att introducera evangeliet till många sekulariserade. Visst är det så att vi inte ska lita till staten för att evangelisera, men varför inte tacka Gud för möjligheten? Jesus uppmanade oss att utnyttja den ohederlige mammon, och bibeln säger också att vi skulle ta till vara varje tillfälle. Har vi getts ett redskap att evangelisera och predika Kristus, låt oss slå vakt om den och nyttja den, så länge den inte tvingar oss att bryta mot vår tro.

 

Jag tycker inte att kyrkan över huvud taget ska blanda sig i giftermålet, särskilt nu när SvK är skild från staten och inte har med den civilrättsliga processen att göra. Alla borde gå till rådhuset och registrera sig som gifta. Sedan kan var och en utforma en egen cermoni, med eller utan Gud, på det sätt man vill och då kan vem som helst vara den som håller i själva akten. Men det är klart, det kanske handlar in prestige också, att inte få ha en speciell rätt att viga? *funderar bara*

Till Kent Revedal nr 03

Kent är en gammal kompis av mig. Det är roligt att du ger dig in i denna debatt. Självklart håller jag inte med dig. Och det gör du extra roligt.

Jag tycker, i all respekt för dig, att det här är du som blandar äpplen och annat. Som vigselförrättare är du en myndighetsutövare som beslutar över någon annans liv: Om vem som ska ha den juridiska statusen gift. Jag vet inte om något annat område än inom just ingående av äktenskap som andra än det offentliga kan ta beslut som andras juridiska status. Vi skriver i motionen: ” Ingen institution utanför de demokratiska institutionerna ska ha förmånen att ta beslut som får juridiska konsekvenser för den enskilde människan. Det måste skötas av statens egna kvinnor och män.”

Om jag ingår ett kontrakt av något slag, tar jag inte beslut å som får konsekvenser för andra enskilda människor än mig själv. Det är ju naturligtvis detta vi syftar till i motionen, och det har alla andra förstått under dessa två år diskussionen pågått. Kan du komma på något område som någon annan än det statens män och kvinnor har denna möjlighet? Det finns inget i motionen som förordar att statens ska utöka sitt inflytande över människors vardag, så hur du, Kent, kan blanda in frågan om barnalstring i detta, är för mig oerhörd konstigt. Det måste bero på ett missförstånd.

 

En sak till, Kent nr 03:

Jag rör mig också utanför kyrkans väggar. Jag ser också denna möjlighet, och att denna kan minska. Men det kan inte vara skälet till vårt agerande.

Om evangelisation är dessutom min erfarenhet som pastor att folk flest har mycket stor respekt och förståelse för att kyrkan och staten bör skilja lag i detta. Som församlingsrörelse väcker det förtroende att man vill gå denna väg. Stödet från nyhetsredaktioner och samhällsdebattörer har da också varit rätt massivt för en civilrättslig ordning på området. Här är vi kanske i takt med vad folk flest tycker, eller kommer att tycka inom kort.

Jag vill fortfarande förrätta vigslar, men inte som myndighetsutövare. Om människor kommer till mig, vill jag erbjuda dom det dom önskar: En vigselgudstjänst inför Guds ansikte där vi ber om Guds hjälp och välsignelse över deras äktenskap. Det finns ingen större principiell skillnad på det jämfört med nu. Att de sedan får fixa papper hos kommunen är väl igen större fråga. Som pastor ger jag dom det dom kan få av en pastor.

Min utmaning till dig, Kent, och andra är att kommentera följande:

Snart kommer, jag en motion i Riksdagen finns redan lagt av folkpartister, om att införa en civilrättslig ordning. Jag har den politiska åsikten att deras argumentation är helt rätt: Om kyrkliga vigselförrättare inte är beredda att viga alla, bör de inte viga någon. Vi kan inte ha myndighetsutövare som gör skillnad på folk. Särskilt allvarligt är det om vi har myndighetsutövare som gör skillnad på folk på grund av deras religiösa övertygelse. Så vill inte jag att vi ska ha det i det demokratiska Sverige. Likhet inför lagen är helt avgörande för vår demokrati.

Detta är ingen protest från min sida mot den nya lagstiftningen. Tvärt om. Jag tycker vi kan ha en lagstiftning som ger utrymme för samkönade vigslar. Två saker har jag problem med:

1.       att man inte fråntog de religiösa samfunden deras vigselrätt.

 

2.       att man inte införde vigseltvång.

 

Alla myndighetsutövare måste utöva sin myndighet utan att göra skillnad på folk.

Vad tycker ni om detta resonemang?

Till Öjvind No 5&6

Jo, det är bra att du skriver att vi känner varandra. Och för tydlighets skulle kan jag för debatten poängtera att jag alltid gillat och uppskattat Öjvind, ända sedan vi jobbade med kristendomsskolan ihop i Korskyrkan på 90-talet.

Jag står fast vid mitt tidigare inlägg och hävdar att du tänker fel. Som vigselförrättare fattar du inte beslut åt andra. Det är förhoppningsvis paret som själva valt att finnas där och vill gifta sig, så jag håller inte med om uttrycket "Som vigselförrättare är du en myndighetsutövare som beslutar över någon annans liv". Jag menar att du inte beslutar över andras liv, Du som vigselförrättare stadfäster det som dessa av egen fri vilja velat ingå. Det är inte ditt beslut, det är deras beslut. Sedan krävs ditt stadfästande för att det ska bli juridiskt bindande.

På samma sätt kan du se att när man bevittnar ett testamente så stadfäster du testamentet så att det ger laga kraft. Utan att du bevittnar det så är det klart osäkert om det är giltigt. Så självklart finns det en mängd situationer som faktiskt går att jämföra om du bara håller dig till juridik. Vi skulle kunna diskutera vad som händer vid en bolagsstämma och frågan kring ansvarsfrihet, där har du samma sak. Det finns en mängd liknande situationer så jag tycker inte att detta argument håller.

Men om vi lyfter oss över detaljerna och ser på det större perspektivet. Ditt argument är mer politiskt/ideologiskt än bibliskt betingat. Kanske hade det varit bra att även i motionen framhålla det. Utifrån politiska åsikter så kan man tycka både det ena och det andra. I ärlighetens namn ser jag inte att min inställning är mer eller mindre biblisk än din - det är mer politik och semantik :-) 

Jag anser trots allt att så länge vi har den ordning som vi nu har så ska vi göra allt vi kan för att behålla vigselrätten. Jag anser att vi ska nyttja varje tillfälle. Faktum är att en hel del av de jag möter i min vardag som skulle kunna tänka sig att bli vigda av mig eller andra med vigselrätt skulle inte ens fråga oss om det vore så att de först måste gå till någon borglig vigselförrättare. Då faller poängen att anlita oss. Flera av de vigslar jag haft har gett mig fantastiska möjligheter att vittna om min tro på Kristus för människor som inte går i kyrkan. Det är ett fantastiskt evangelistationstillfälle. 

Avslutningsvis - jag tänker inte kämpa emot en civilrättslig lagstiftning kring äktenskapet och jag tror att Sverige, som ett av de mest sekulära samhällena i världen snart kommer att få det. En logisk konsekvens i ett samhälle där religionen & (döende?) samfund spelat ut sin roll. Men det innebär inte att jag måste elda på den processen eller påskynda den.

Jag tänker fortsätta att utnyttja varje tillfälle att predika Kristus, som korsfäst, död, begraven och uppstånden för att ge oss ett evigt liv i gemenskap med den treenige Guden.

Kent 

 

 

Jag hade gärna varit med på samtalsdagen igår, men kunde inte. Men vad är det jag läser i Dagen, att detta avsägande av den juridiska vigselrätten håller på att rinna ut i sanden? Att vi inte vågar längre?

Stämmer Dagens vinkling av hur stämningen var i samtalet igår?Jag upprepar vad jag sagt förut: Om det inte var rätt att vi först fick juridisk vigselrätt, så är det aldrig för tidigt att avsäga sig den.

Blev också mycket förvånad över Dagens artikel. Ska man tolka det som att samtalsdagarna gett en bild av att rörelsen håller på att svänga, eller är det bara Cedersjös personliga reflektion? Håller helt med Carl Lindahl ovan och tycker att det vore olyckligt om inte förslaget äntligen kan röstas igenom nu i maj. Tycker också att det förslag som på representantskapsmötets uppdrag arbetats fram av bl.a. Öyvind Tholvsen och Björn Cedersjö  (där det beskrivs hur våra praktiker kring vigsel- och välsignelsegudstjänster kan komma att se ut i en situation då vi inte har juridisk vigselrätt) är alldeles utmärkt.

Med stor förvåning tog jag del av Björn Cedersjös kommentarer till den aktuella vigseldebatten inom EFK. Jag bekymras över att artikeln så mycket andas kyrkopolitik. Det känns märkligt att så mycket ta hänsyn till vad andra kyrkor gör eller inte gör. Rötterna inom EFK är inte att serva staten eller att göra som alla andra utan presentera det som är vår övertygelse. 

Kyrkan är inte skapad för att vara ett samhällets serviceorgan utan att i stället vara en profetröst. Min far som var pastor inom ÖM från 50-talet och fram till sin död i slutet på 70-talet hade alltid åsikter när kyrkan bara servade allt och alla. Det finns skäl att respektera vår egen historia. 

Under de åtta år jag arbetat som pastor har jag fått möjligheten att viga en hel del par. De flesta av dem har inte varit församlingsmedlemmar.

Under våren ska jag ha två vigslar där jag lärt känna männen genom att vi spelar innebandy tillsammans en gång i veckan. Jag ser mig inte som samhällets serviceorgan däremot vill jag gärna "serva" mina vänner som inte är med i församlingen. Jag får då ett fantastiskt tillfälle att träffa dessa par för fina samtal, jag är en del i deras stora dag och under vigseln får jag en möjlighet att berätta om Guds kärlek och äktenskapet.

Några av dem har sedan gått alpha och två av dem har gått med i församlingen.

Jag tycker detta är en komplicerad fråga och skulle gärna vänta till dess att flesta trossamfund gör gemensam sak.

De som inte vill ha vigselrätt kan ju faktiskt avsäga sig den. Det är ju inget krav för att vara EFK-pastor.

Som jag redan skrivit i en insändare i Dagen, så kan jag hålla med EFK:s styrelseförslag i princip, men jag vänder mig mot den brådska som föreligger. Varför inte invänta övriga närstående samfund som Alliansmissionen, Pingst och kanske det nya samfundet(vad det nu ska heta).Vad förlorar vi på det?

Korskyrkan Stockholm kommer att rösta för att behålla Vigselrätten.

Vid ett församlingsmöte söndagen den 18 april beslöt Korskyrkan i Stockholm att på Evangeliska Frikyrkans Kongress 13 – 15 maj 2010 föreslå att EFK ska behålla vigselrätten.

Sedan lagen om könsneutrala äktenskap infördes har det i samfund och kyrkor debatterats hur vi ska förhålla oss i frågan om vigselrätt. När EFK 2009 hade sitt representantskapsmöte föreslogs att man redan då skulle avsäga sig vigselrätten, men representantskapsmötet ansåg att det var för tidigt och ville få ett år på sig att pröva frågan. Inför kongressen är EFK styrelsens förslag att EFK ska avsäga sig vigselrätten och att den nya ordningen ska träda i kraft den 1 januari 2012.

Det förslag som Korskyrkans ombud enligt församlingsbeslutet kommer att rösta för på kongressen är

-          att EFK behåller vigselrätten till dess att en majoritet av de kristna samfunden gemensamt väljer att avsäga sig vigselrätten.

-          att vi samtidigt vill att EFK tydligt tar ställning för att äktenskapet är mellan man och kvinna

-          att EFK inte erkänner någon annan form eller konstellation som äktenskap inom rörelsen

 

Bakgrunden till förslaget är att vi inte vill att EFK ska vara en rörelse som i protest avsäger sig möjligheten att använda vigselsamtal och vigslar för att sprida Guds syn på äktenskapet.

Korskyrkans pastorer och företrädare har en lång erfarenhet av att möta människor som inte går i kyrkan och där förmånen att få viga människor, som ännu inte är bekännande kristna, är en möjlighet till evangelisation. Detta ligger i linje med den missionsansats som finns i den till kongressen föreslagna Sverigestrategin. Vi ser därför vigselrätten som en viktig möjlighet i tjänsten för våra pastorer och vigselförrättare.

EFK härstammar från en evangelikal tradition där man tydligt tagit ställning för att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna. Vi vill därför att EFK i samband med ett ställningstagande kring vigselrätten tydligt markerar sin syn i äktenskapsfrågan och i debatten kring lagen om könsneutrala äktenskap.