Anders Blåberg, missionsdirektor EFK

Jag har varit några veckor på Cypern, den delade ön. Här har tradition, religion, politik och historia format en tu-delning mellan grek- och turkcyprioter, en situation som är knepig att lösa. Går det att ena Cypern? Jag har inget bra svar på frågan. Men den får mig att reflektera över mitt eget dubbla medborgarskap.

Jag är svensk medborgare och kristen. Kanske inte någon självklar konflikt i sig. Men jag tror att vi förhåller oss lite olika till dessa båda storheter. Jag vill försöka vara en god, kristen samhällsmedborgare. Hur jag hanterar det beror delvis på vilken syn jag har på samhället. Jag möter ibland kristna som har en väldigt mörk bild av samhället – låt oss kalla den dubbelt negativ: det spelar inte så stor roll vad sker för samhällsutveckling är inte så viktig och dessutom är samhället genomsyrat av det onda. Med en sådan grundsyn blir samhällsengagemang problematiskt. Världen är bara intressant som en miljö för evangeliet och bör undvikas i största möjliga mån eftersom den är farlig.

Denna attityd till samhället, som kallas dualism, tror jag blir mer och mer sällsynt. Men dualismen kan framträda på ett mer försåtligt sätt. Det sker när en kristen tycker det är komplicerat med tron i samhället. Han ser inte någon större möjlighet att påverka omvärlden i form av sitt jobb eller andra sammanhang som hör till det offentliga livet. Trons liv reduceras då mer och mer till det privata. Han lever i två världar – inte ett dubbelliv men ett dualistiskt liv där tron sällan bli offentlig.
Med avstamp i Jesu undervisning om pengar, makt, trogna relationer, barnens ställning, kärleken till nästan och försoning, blir det för mig inte svårt att se hur alla dessa områden i högsta grad har med samhälle och medborgarskap att göra.

Jag vet att det ibland är komplicerat att hävda Jesu väg, men det får inte blandas ihop med att det är fel väg. Det rätta behöver inte vara det lätta.

Lärjungaskap är nyckeln till medborgarskap. De klassiska kristna övningarna – bibelläsning, bön, gudstjänst, tillbedjan och tjänst – är alla, rätt utövade, en hjälp till att leva som goda kristna samhällsmedborgare. Jag tror att vi i församlingarna behöver uppmärksamma den kamp som pågår och hjälpa varandra bort från dualismen.

Det handlar både om att känna igen det goda som kan ske genom samhällslivet och avslöja det onda så att vi inte blir aningslösa.