Anders Blåberg, missionsdirektor EFK

Ett drygt halvår efter Berlinmurens fall för 20 år sedan åkte jag med familjen på husvagnssemester genom det forna Östtyskland. När vi enkelt gled igenom övergivna, förut välbevakade, gränsposteringar berättade jag för våra två äldsta barn, då sex och sju år gamla, hur historiskt viktiga händelserna var som nyss skett. Intresset var svalt från deras sida. Inte ens resterna från Berlinmuren fångade deras uppmärksamhet. Det som gjorde starkast intryck på dem var den östtyska familjen som vi bodde grannar med på en campingplats. De semestrade med allt sitt pick och pack i en liten Trabant. Det var exotiskt, en fläkt från en annan värld.

Nu byggs ett nytt Europa med EU som dominant. Minnet av den gamla uppdelningen i öst och väst fördunklas. Det man slås av när man läser det som i dagarna skrivs om de omvälvande händelserna för 20 år sedan, är hur dåliga prognosmakarna var att förutsäga vad som skulle hända. Historien överraskar. Det gällde inte bara järnridåns fall. Samma år inträffade studentrevolten på Himmelska fridens torg. Många förutsåg att det var början till en demokratisk utveckling. Men så blev det inte. Inte ens de kyrkans tolkare av de profetiska texterna som har gett sig på uppgiften att beskriva den politiska utvecklingen, har varit särskilt lyckosamma. Flera böcker från 60-70-talet i min bokhylla skissar på ett mycket annorlunda Europa än det vi ser nu. EU är idag en union på 27 stater - inte ett tiostatsförbund med associationer till Uppenbarelseboken som några profeterade om, för att ta ett exempel.

Vad är den senaste överraskningen för oss kristna i Europa? Det är utan tvekan att så många kristna från andra världsdelar (främst Afrika och Sydamerika) har kommit hit. De största församlingarna i vår världsdel leds av afrikaner.

Min prognos inför framtiden är att vi kommer bli omtumlade av nya oväntade händelser, som berör politiska, demografiska, sociologiska och religiösa områden. Den andliga vaksamheten som Bibeln talar om handlar framför allt om att inte bli överrumplad och handlingsförlamad. Vi bekänner oss till Jesus som ytterst har makten i himlen och på jorden. Hans vilja, förmedlad i ett uppdrag till sin församling om att göra lärjungar genom att troget förkunna evangeliet, gäller ända tills han själv blåser av det hela genom sin återkomst. Då snackar vi om förändring!