Anders Blåberg, missionsdirektor EFK

I Sveriges största dagstidning fick Göran Greider på Påskdagen beskriva sin kristna tro och hur han ser på Jesu uppståndelse. Det är uppfriskande att landets frejdigaste vänsterdebattör vill bekänna sig som kristen. Men han snavar på Jesu kroppsliga uppståndelse. Det som kyrkan bekänner om Jesus i den apostoliska trosbekännelsen – på tredje dagen uppstånden igen från de döda – är svårsmält för chefredaktören på Dala-Demokraten.

När jag läste artikeln på Påskdagen, efter att själv just ha predikat om Jesu uppståndelse, påmindes jag om vad som står i förslaget till Sverigestrategi för EFK. Som nummer ett av fem betonade saker står om att Jesu unika ställning måste förkunnas. De personliga erfarenheter av Jesus som många av oss sitter inne med och vill dela med andra, behöver kompletteras med en förkunnelse om Jesus fullständigt unika ställning. Jesus som människa och Gud, den ende frälsaren och hela världens hopp.

Detta låter så självklart för en del. Det är väl vad som alltid har predikats? Men för andra – med eller utan kristen bekännelse – är detta ingen given ståndpunkt att omfatta. Jag tror att vi som predikar ska passa oss så att vi inte skäms över att bli ”enkla” och ta upp grundläggande saker. En av orsakerna till att Alpha-kurserna blivit så framgångsrika är att de ger utrymme för just grunderna i tron.

Det är också en konst att förkunna sanningen med värme och kärlek. Om budskapet färgas av en överlägsen attityd från vår sida försvårar vi för andra att se det unika med Jesus. Den som ”förkunnar korset måste själv vara märkt av korset” som det står i Lausannedeklarationen.

Kritiken om intolerans hos den som påstår sig ha funnit sanningen får inget riktigt fäste när sanning och kärlek går hand i hand. Därför är min bön just nu, efter att ha läst vad Greider skrev, att ännu bättre kunna ge skäl för den tro på Jesus som Bibeln talar om.