Anders Blåberg, missionsdirektor EFK

Kongress 2010 är över. Dagarna har varit fyllda av samtal, bibelstudier, lovsång, beslutsomgångar och festligheter. Vem hinner då tänka på hockey-VM? Om jag snabbt skulle summera årets Kongress och lyfta fram vad som var bäst väljer jag följande:

a) Morgonbibelstudierna som satte en standard för hela dagens program
b) Uppslutningen och entusiasmen kring framtidsfrågorna i form av EFK 2020 och strategi för Sverigearbetet
c) Det goda samtalsklimatet
d) Torsdagens bönekväll

När jag tänker ett steg vidare och funderar på vad som långsiktigt kommer att ha störst påverkan blir det ändå målskrivningen i EFK 2020.

Samtidigt påpekade flera att en välformulerad skrivning som klubbas på en kongress alltid riskerar att bara bli till svärta på ett papper. Trovärdigheten i våra beslut prövas utifrån vad vi gör med utmaningarna, eller rättare sagt vad vi låter de göra med oss.

Det är här som ”bärarna” kommer in. Uttrycket är lånat från Nehemja  4:17, och beskriver en kategori arbetare bland de från Babel återvändande judarna. De skötte både vakthållning och var byggnadsarbetare på samma gång. Dessa dubbla roller var nödvändiga för att fullborda uppdraget.

Jag tar den bilden från Gamla testamentet för att beskriva hur bön och arbete går hand i hand. Församlingsrörelsen EFK är utmanad att under ett år, från den 16 augusti 2010 till 19 juni 2011, be med vägledning från utmaningarna i EFK 2020. Sju församlingar åt gången bildar ett bärarlag varje vecka. På så vis får alla en chans att vara med i både byggarbetet för Guds rike och i den gemensamma”vakthållningen”.

Jag drömmer om att det beslut vi tog om målsättningar på kongress 2010 på så vis ska vandra genom församlingsrörelsen, förstärkas genom enskilda och gemensamma böner, och på så vis färga av sig på våra liv. Uppslutningen som idag finns kring målsättningen kommer då att växa och bönerna sätter igång ett andligt skeende som vi bara kan ana följderna av.  Bärarna har en nyckelroll – är du med?