Anders Blåberg, missionsdirektor EFK

Det är bara att erkänna: Mina senast lediga kvällar har fyllts av planteringsiver. 500 plantor ska hitta ett eget livsutrymme i trädgården med min hjälp. Eftersom vädret var strålande blev arbetsinsatsen en ren njutning.  Men själva jobbet, att gräva i jorden, är i och för sig inte ett njutningsmedel. Tungt och smutsigt många gånger. Det som väcker odlarens entusiasm är resultatet. Små frön exploderar i blomsterprakt, och sättet det sker på fascinerar. Små ynkliga plantor växer till i omfång och skönhet. Inte ens fröpåsarnas förföriska bilder kan slå intrycket från en blomma i verkligheten.

Ordet plantering brukas också i församlings-sammanhang. Nya församlingar planteras eller grundas som vi kanske hellre uttrycker det. Jag mötte för någon vecka sedan kristna som bär på en stor planteringsiver och talar entusiastiskt om att starta nya församlingar. De inte bara talar, de gör det också. Själva jobbet, att börja från början och plantera en ny församling i ett nytt sammanhang, är verkligen ett grovarbete ganska fritt från glamor.

Liksom i fallet med växtprocessen från trädgårdslivet, är det själva tillväxten och resultatet som fascinerar. En liten gemenskap växer till genom att nya människor vinns för Jesus. En nyplantering ger möjligheter att göra evangeliet känt som inte fanns förut. Här ligger själva syftet med nya församlingsplanteringar: nya och bättre möjligheter att göra fler lärjungar.

Plantera nytt är inte en universallösning på kyrkans utmaningar. Men det är en del av vår strategi för mission i Sverige och internationellt. Jag har en kort tid varit involverad i pionjärarbete i Frankrike i min ungdom. Mina 23 år som pastor i Sverige har inte omfattat någon nyplantering. I det läget är det är enkelt att gömma sig bakom uppfattningen ”jag är ingen pionjär” och med det avskriva sig själv från planteringsuppdraget.

Men jag inser mer och mer att om vårt land ska påkristnas behövs många fler med planteringsiver. Om det är sant som experterna säger att inget sätt att grunda en församling är perfekt och att alla metoder är användbara (nästan)så tror jag följaktligen att alla kan bidra med något till församlingsplantering,utan att för den skull vara utpräglade grundare.

Frågan vi bör ställa oss är: Vad kan jag och min församling bidra med för att fler nyplanteringar kommer till tånd i Sverige? Lite mer planteringsiver, om jag får be!