Angeline: Vi behöver varandra

Som missionärsbarn och pastorsbarn är Angeline Leetmaa uppvuxen med församlingen runt sig. I dag är hon själv pastor och föreståndare i Mellringekyrkan, Örebrolänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, och hon ser vad församlingsgemenskapen kan få betyda för vår relation med Jesus.

Det finns så mycket jag älskar med församlingen. Det är vackert när vi får fira gudstjänst tillsammans med människor i alla åldrar. När vi känner att vi får komma som vi är. När vi får dela en djup gemenskap med människor som vi utan församlingen förmodligen aldrig hade lärt känna. Det är vackert att var jag än åker i världen så har jag en naturlig plats att gå till, där människor delar det viktigaste i mitt liv: tron på Jesus.

Jag började känna mig ensam i min tro

Som missionärsbarn och pastorsbarn är jag uppvuxen med församlingen nära och under hela min uppväxt var tron väldigt självklar för mig. Men när vi flyttade tillbaka till Sverige när jag var 14 år var det som en dubbel kulturkrock. Vi flyttade från Burundi strax söder om ekvatorn till Arvidsjaur strax söder om Polcirkeln. Min vardag byttes från ett kristet internat till en sekulariserad skola med få kristna. Mina allt fler icke-kristna vänner ställde kritiska frågor som jag inte kunde svara på och jag började känna mig ensam i min tro.

Istället började jag ifrågasätta och kom fram till att Gud nog inte finns. Och det skrämde mig så otroligt mycket; om Gud inte finns, vad innebär det? Det följde av två-tre mycket jobbiga år då jag brottades med tvivel, innan det blev uppenbart för mig att Gud finns – och sedan dess har det varit all in.

Vi behöver en öppen miljö

Om jag hade haft en församling nära mig när jag gick igenom den här perioden, så hade det nog inte behövt vara en så smärtsam och ensam tid. Jag tror nämligen att församlingen kan vara en gemenskap där den första kärleken till Jesus väcks igen. Vi behöver en öppen miljö där vi får ställa de jobbiga frågorna och inte behöver bli så rädda när vi tvivlar. Vi behöver en gemenskap med andra människor som hjälper oss att hålla fokus när vardagen tar över och Gudsrelationen riskerar att hamna vid sidan av. Det är viktigt med en personlig relation med Gud, och för att vi ska kunna ha det behöver vi också slipas mot varandra.