Anney: I Bibeln hittade jag Jesus, mig själv och min kallelse

Anney Patras har brottats med tron på Gud, kämpat mot självskadebeteende och längtat efter att hitta sitt eget syfte. Svaren hittade hon i Bibeln och idag har hon landat i att Guds kallelse är enkel: det handlar om att älska Jesus och gå med Honom.

Anney Patras minns tydligt första gången som Gud visade att han kunde använda henne. Hon satt längst bak i Ladan under ett kvällsmöte på festivalen Frizon. Några timmar tidigare hade hon gett Gud en chans att visa om Han fanns, när en kille hade fått be för henne.
– Men det hände ingenting. Ingen våg av kärlek, ingen wow-känsla, inga nerver som krampade.

Hon var besviken, men när hon stod där och såg ut över alla som lovsjöng Gud, bad hon ändå i sitt hjärta: ”Gud, om Du är på riktigt, visa mig om Du kan använda mig.”

Skyllde allt på Gud

Men innan hon hamnade där i Ladan på Frizon hade mycket hunnit hända. Hemma hos familjen Patras i Pakistan hade tron en självklar plats, bland annat för att Anneys pappa var pastor och evangelist. Läget i landet var inte så enkelt för kristna och familjen blev tvungen att fly från förföljelsen. De kom till Sri Lanka, till staden Colombo alldeles vid havet. 26 december 2004 minns Anney hur hon såg att havet plötsligt försvann. Sen kom en våg. Sri Lanka var ett av de länder som drabbades hårdast av tsunamin, men hela Anneys familj överlevde mirakulöst.

När familjen kort därefter flyttade till Arboga kom andra svårigheter. För första gången fick hon möta rasism. Hon blev också varse att religionen inte hade samma självklara plats i Sverige som i Pakistan och Sri Lanka.
– Det blev en sån clash i mitt huvud att det fanns människor som inte hade någon tro alls.

Anney började fundera över sitt eget liv.
– Jag började tänka att allt som hänt ju var Guds fel. Mammas tårar, förföljelsen och förödelsen efter tsunamin. Men jag såg inte nåden. Jag såg inte pappas iver att få leva ut evangeliet, att vi lyckats fly kriget och överlevt tsunamin. Allt jag såg var det onda.

Behövde få svar

Anney tog tydligt avstånd från Gud. Hon hamnade i fel sällskap och drabbades av ett självskadebeteende. Men hon fortsatte att be om kvällarna; vanan som hon fått av föräldrarna som barn satt så djupt i hjärtat.

Kanske var det därför inte så konstigt att hon ändå formade en bön där hon stod den där kvällen, längst bak i Ladan på Frizon. I samma sekund upplevde Anney att hon skulle gå fram till en kille och säga till honom att han var älskad.
– Tonåring som jag var ville jag först inte. Den här killen var lång och ganska biffig. Idag har jag vuxit och blivit hela 160 cm, men då var jag bara 153, skrattar hon och visar hur mycket hon fick böja nacken för att kunna titta upp i hans ansikte.

Men Anney är inte en person som funderar för mycket, så hon gick fram, knackade killen på axeln och sa: ”Alltså, jag tror verkligen att Gud älskar dig”.
– Då sa han att han bett att ”Gud, om Du är på riktigt, visa att Du älskar mig”. Han behövde ett svar och så kom jag och sa det.

Kallade att älska

Anney har sedan dess upplevt flera tillfällen i livet då Gud visat att Han vill använda henne. Hon menar att det inte behöver handla om stora, dramatiska händelser.
– Jag tror att vi många gånger går runt och letar efter vår missionskallelse, som att mission främst handlar om stora förändringar. Vår kallelse är att älska Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ och hela vårt förstånd, och sen att älska andra människor. När vi gör det tror jag att Gud visar oss det andra. För mig är det så enkelt: mission är att som barn ta sin pappas hand och bara gå.

Okej att vara svag

Idag studerar Anney teologi. Hon älskar att förkunna, vilket märks. Stundtals är vårt samtal mer av en predikan. Det hon berättar går rakt in i mig och vi sitter båda med stora leenden och tårfyllda ögon om vartannat. Hon är noga med att poängtera att ett liv med Gud inte är ett liv helt utan problem.
– Jesus fick ju lida mer än vi någonsin förstår. Vi kan inte räkna bort lidandet, för då vet vi inte var vi har vår tröst.

Ett viktigt budskap till oss alla, inte minst i den unga generationen.
– Folk i min ålder har formats till att vi måste klara allt. Vi ska klara av att ha bra betyg, ha ett jobb, vara snygga jämt, vara friska när vi är förkylda… Jag tror att det visaste man kan säga till någon som lärt sig att vara konstant stark är att det är okej att vara svag. Gud älskar de svaga. Han har kommit för dem som inte är någonting.

Orden från Gud helade

Något år efter att hon blev frälst fick Anney problem med ätstörningar. En dag på gymnasiet ramlade hon ihop för att hjärtat stannade. Men i kampen mot bulimin mötte Gud henne. En morgon hörde hon plötsligt en röst som sa ”drick mjölk”. Hon hade inte rört gräddiga produkter på flera år, så bara tanken gjorde henne livrädd.
– Men jag drack medan jag såg solen gå upp över staden. Det var så vackert. Och så sa Gud i mitt öra: ”Anney, om jag skapat allt det här och sa att det var gott och om jag skapat människan och sa att det var mycket gott. Hur kan du säga något annat till dig själv?”
– De orden helade min själ.

Öppna Bibeln

En trygghet i Anneys kristna liv har varit att hela tiden gå till Bibeln.
– Jag tror att det är lätt att vi jagar känslor och när vi inte känner att Gud är nära så går vi från Honom. Men jag tror att vi hittar vår kallelse i första hand genom Ordet. Vi har ju fått hela Bibeln som en gåva för att vi ska lära känna Honom. Min största dröm är att människor ska öppna Bibeln och se vem Gud är och vilka de är i Honom.

Artikeln hämtad ur en edition av Specialdirekt 2019. Text och foto: Kristina Sandin