Annika och Paul: Vi längtade efter ett annat sätt att leva

Fotograf: Fredrik Lindé

Längtan efter att leva kyrka. Det var det som fick Annika och Paul Gren att mitt i livet säga upp sig från sina jobb och flytta till en ny stad. Nu har den församlingsplantering som de startat i Kalmar nyligen blivit en del i EFK.

– Ska vi nå nya människor så måste ju något förändras. Och det har hela tiden varit vår längtan, att se nya människor komma till tro, säger Paul.

– Sakta började en dröm ta form. Vi längtade efter att leva kyrka, att få in det i hela livet och samtidigt få skala bort allt det vi upptas av, hela det där verksamhetssnurret. Det längtade vi efter.

Vi möts i ett hus i ett villaområde i Kalmar. Det var hit Annika och Paul Gren flyttade 2012 för att plantera församling. De pekar och berättar om vad grannarna fått betyda och om Pauls hembyggda växthus på baksidan, där hans växter får lite extra värme för att överleva vintern. Men framför allt om vilken viktig plats hemmet är när man planterar församling där man riktar sig mot människor utanför kyrkan.

– Vi har hela tiden längtat efter att nå nya människor. Inte egentligen att finnas med i ett arbete, utan just det, för att nå människor utanför kyrkans väggar. Vi kände att vi vill leva ett annat liv, ett liv där vi får bygga relationer till människor vi möter, berättar Paul som innan flytten arbetade som pastor i Hillerstorp.

Ledda av Gud

När familjen väl flyttade till Kalmar bodde fortfarande tre av de fyra barnen hemma.

– De har varit förvånansvärt positiva till detta. Det var något vi gjorde hela familjen tillsammans, förklarar Paul.

– Folk omkring oss tyckte vi var konstiga som sa upp oss från våra jobb och bara flyttade. Vi hade ju inga jobb färdiga. Och själv kan man ju också tvivla lite, fortsätter Annika.

– En dag när Paul hade fått ett ”nej” angående en anställning så tänkte jag när jag stod och diskade: "Gode Gud, kommer det att ordna sig? I så fall vill jag att vår vän Paul ska komma med färskt bröd till oss ikväll." Och så gick jag ut, och när jag kom hem på kvällen så sa min man: ”Välkommen, det finns färskt bröd här. Paul har varit här”. Då fick jag förnyad tro på att det var detta vi skulle göra, förklarar Annika.

Sedan dess har planteringen tagit fart och människor kommit till tro.

– Vi har byggt församling till en låg kostnad. Vi gör allt enkelt och okomplicerat. Vi gör hemgrupper och storsamlingar, som vi kallar våra gudstjänster. Och så försöker vi hålla kontakten med varandra under veckan. Tanken är inte att vi är kyrka på söndagen, utan att vi är kyrka hela veckan. Det är därför vi kallar oss Vardagskyrkan, eller Var dags kyrka, förklarar Paul.

– Som en kille sa, en vanlig kyrka är som en ICA-butik. Man går in och tar det man vill ha, och så går man därifrån igen. Men det här är verkligen ett liv man lever hela veckan.

Att inte äga lokal är en möjlighet

Annika och Paul har haft olika anställningar för att samtidigt ha möjlighet att plantera församlingen. Det har i perioder varit tufft och ser att det på sikt finns fördelar med att ha några procents anställning i församlingen, vilket skulle göra det möjligt för dem att lägga mer tid på de olika utmaningar församlingen står inför. Men en lokal saknar de inte.

– Att träffas i hemmen har verkligen format vår gemenskap. Jag brukar tänka att man inte kan lära känna någon man inte varit hemma hos. Och att mötas i varandras hem formar verkligen en god gemenskap, berättar Annika.

– Att vi inte haft en lokal har också gjort att vi inte har kunnat växa för snabbt. Vi kan inte växa med fler än vi kan bjuda in i våra hem, förklara Paul.

– Det är en missionell livsstil. Att plantera församling genomsyrar allt, livet vi lever, i allt det vi gör.

Kopplar samman människor

Idag är de omkring 20 personer som är del i församlingen och många som rör sig i församlingens nätverk av relationer.

– Vi försöker vara nätverkande och koppla ihop människor så att man lär känna många i gemenskapen. Då blir det inte så konstigt att bjuda med till våra hemgrupper, de är ju redan med i gemenskapen, förklarar Paul.

– Och så får man nog tänka att det tar några år för någon att bli kristen. Vissa pratar om 7-8 år, och vi tänker långsiktigt.

Fördel att vara lite äldre

Kanske att man tänker att det är svårt att bryta upp och starta församling när man är i 50-årsåldern. Men det finns samtidigt många fördelar med att starta församling när man är mitt i livet.

– Vi har så mycket med oss in i detta. Vi har mer livserfarenhet när vi levt längre, och så är det så att många behöver en mamma, så det är en perfekt ålder, förklarar Annika.

– Men det är klart att när vi gick en förberedande kurs för att plantera församling så var vi äldre än de flesta. Och det kräver mer att våga kasta sig ut när man har levt lite längre. Men det är också en väldig tillgång att vara lite äldre.

Annika och Paul har gett sig in på en ny resa, mitt i livet. De har fått ompröva sina prioriteringar och ifrågasätta vad de tidigare hållit för självklart.

– Detta har verkligen varit en om-programmering i hur vi tänker kyrka. Om vi tidigare tänkte aktiviteter och program, så tänker vi nu livsförvandling, säger Paul.

– Hade vi gjort detta för 20 år sedan så hade det sett annorlunda ut, då hade vi byggt en traditionell församling. Vi var mer svart-vita då, och hade inte tänkt nytt så som vi gör idag. Med åldern kommer generösare synsätt.

Församlingen Vardagskyrkan, Kalmar

Det är vår passion att få plantera en ny församling och våga leva och bygga kyrka på annat sätt vi annars är vana vid, våga tänka utanför boxen, ta bort onödiga saker som tar onödig tid men behålla kärnan i evangeliet.

Mer om Annika

  • Ålder: 49 år
  • Sysselsättning: Precis startat eget företag "Annikas Vardagshjälp", hittar en röd tråd mellan församlingsbygge, arbete och liv.
  • Annikas intressen: Älskar att umgås med familjen, promenader med hunden i skog och natur, spela gitarr och piano, läsa böcker, att uppmuntra människor, lägga pussel, blommor.

Mer om Paul

  • Ålder:53 år
  • Sysselsättning: Boendehandledare
  • Pauls intressen: Resor med äventyr, natur, odla grönsaker, trädgård och växter, möten med människor, umgås med familjen och vänner.

 

Artikeln hämtad ur en edition av Specialdirekt 2019. Text och foto: Fredrik Lindé