Det bästa med Korskyrkan i Karlstad - “Du möter väldigt vanligt folk"

Bakom den enkla tegelfasaden till Korskyrkan i Karlstad finns en församling som under de senaste decennierna har genomgått en anmärkningsvärd förvandling. Genom Alphakurser och gudstjänster har kyrkan sett en imponerande tillväxt, där nya medlemmar ständigt strömmar till och finner sin plats i en öppen och varm gemenskap. Skribenten Sofia Virta tar oss med på
ett möte med den växande Värmlandsförsamlingen.

Jag satte min fot i Korskyrkan i Karlstad första gången år 2022. Jag minns inte mycket förutom att en glad, skallig, medelålders man hälsade mig välkommen i dörren. Den mannen var Anders Nordström,
pastor och föreståndare i församlingen. Nu möter han mig återigen i dörren, lika glad att se mig som första gången vi möttes, och vi tar plats i kyrkans lite trötta cafévåning.

Han berättar hur församlingen under de senaste 30 åren gått från ca 70 medlemmar med en medelålder på 68 år, till ca 420 medlemmar i alla åldrar. När Anders blev pastor i församlingen för 27 år sedan höll församlingen sin första Alphakurs redan efter tre månader. Sedan dess har församlingen fortsatt med nya kurser varje termin utan uppehåll.

– Alpha har varit den absolut största anledningen till församlingens tillväxt och utveckling. Givetvis Gud, men Alpha och gudstjänst har varit de två benen vi har lutat oss på. Alpha har blivit vår grej, inte som
en app i telefonen, utan snarare som hela vårt operativsystem. Inget vi bara kan plocka bort eller lägga till.

Anders liknar församlingens tillväxt med ett barns. Man ger inte barnet större kläder för att det sen ska växa, utan förändringen sker när barnet växer.

– Många kyrkor är så förändringsbenägna, men det är nytt folk som sköter förändringen. Vi har varit trygga med gudstjänster och Alpha, sen har vi förändrats i takt med växten.

"Det ska vara så spretigt som möjligt"

Nytt folk och förändring, det verkar komma naturligt för Korskyrkan. När man följer församlingen en tid märker man fort att traditionella ramar för hur en församling “borde” bete sig inte riktigt biter här.
Största delen av församlingens medlemmar kommer inte från en kristen bakgrund och majoriteten av alla som döpts under de senaste åren är människor över 20-års ålder. Medelålders svenskar i alla livets
skeenden, både gamla och unga. Detta speglas i deras ibland oväntade sätt att göra kyrka på. Man vågar testa nya grejer, som det nya och lyckade konceptet med “spretgrupper”. Målet med spretgrupper är just att det ska vara så spretigt som möjligt, en blandning mellan troende och icke-troende, gamla i tron och nya i tron. Varje vecka möts de som vill för lovsång och bibelläsning, där man sedan delas in i mindre grupper. Det blir olika grupper varje vecka, där alla får dela hur man
har det med Gud, och samtala kring bibeltexten.

– Spretgrupper har blivit en nyckel för fostran och hjälp i växten, vi har fått ett nytt verktyg där andliga fäder och mödrar hjälps åt att fostra de som är nya i tron.

Han blundar och fortsätter att berätta om det tilltal församlingen fått för ett och ett halvt år sen, att de ska be om enkla förlossningar och befrielse. Något de verkligen har fått se. Hans blick lyser när han
till slut öppnar ögonen.

– Inte bara här, men runt om i Värmland. Människor har blivit frälsta på väldigt kort tid, en dag, en vecka, det har gått snabbt på ett sätt som vi inte har sett tidigare.

Vad är det bästa med Korskyrkan?

– Det finns ingen tröskel, vi ligger på markplan. Det kännetecknar oss. Du möter väldigt vanligt folk.

Högt i tak

Vi förflyttar oss några veckor till årets församlingsläger. På en av lägergårdens bänkar utomhus hamnar jag bredvid församlingsmedlemmen Jacob Sellman som söver sitt barn under ett av seminarierna. Vi börjar prata om hans resa som började för fem år sedan med en Alphakurs, till att idag studera teologi.

– I Korskyrkan får man möta människor för vad de egentligen är, brustna människor som är ärliga med det och vill söka något mer i livet, söka hopp, och man finner det hoppet i mötet med Jesus och det han skänker.

Vi pratar länge om församlingen och Alpha, om hur det är högt i tak och att alla känslor, frågor och fördomar på något sätt är välkomna. Jag vet inte hur många timmar jag sitter där på bänken, eller hur många människor som hinner komma och gå. Varje person med sitt eget unika vittnesbörd om vad församlingen och Korskyrkan har fått betyda för dem. Hur det var där de fick blomma ut, komma i funktion, bli sedda. Alla med förundran över hur Gud verkar i församlingen just nu. Två medlemmars tankar får sammanfatta:

– Tiden i Korskyrkan på sistone har varit helt otrolig. De senaste två åren har vi sett människor komma till tro på ett sätt som till och med har fått en gammal kyrkräv som mig att häpna. Varje söndag kommer det nya människor till kyrkan, säger Michael Nilsson.

– Det är inspirerande med de som kommer nu, med deras tunga paket, de har en helt annan bakgrund än vad jag har. Kärleken som uppstår i frälsningen, den kärleken som kommer i det ögonblicket. Det är fantastiskt kul att få se, säger Jacob Sellman.

"Hit kan man ta med sig vänner"

Tillbaka vid cafébordet med Anders undrar jag vilka utmaningar han ser för församlingen.

– Att folk ska bli sedda, bevaras i tron, att fortsätta nå ut, och ha ett gott förtroende så att det blir enkelt att bjuda med sig vänner. Att få vara trygg i att det här är mitt hem, att det inte står en schäfer innanför dörren och skäller på folk. Ingen vill behöva ha en varningsflagga utanför dörren som säger “Här bor en arg hund". Det behöver nog alla kyrkor jobba på, att hit kan man ta med sig vänner och de kan veta att de inte kommer bli bitna.

Det är något med denna plats, man blir hörd, sedd och bemött precis där man är i livet. Det här är en församling som är nere på jorden, för vanligt folk och utan större krusiduller. Jag kliver ut i höstsolen och andas in den krispiga luften med en känsla av förundran, det är nog något åt det här hållet en församling är tänkt att vara.