Ge för livet-butiken är en mötesplats i samhället

Det är tisdagseftermiddag och i köket på second hand-butiken Ge för Livet i Mariannelund har dagens arbetsgäng just samlats. Marianne Älgevik Melin öppnar andaktsboken och läser dagens text, sedan ber hon en kort bön.

– Att vi börjar med en sån här samling är jättepositivt för mig, säger någon i gruppen.

Text och foto: Linda Jonzon. Den här texten publicerades även i specialnumret av EFKs tidning Direkt i mars 2023 Öppnas i nytt fönster..

Butiken är öppen två dagar i veckan, totalt fem timmar. Där till kommer arbetstimmar med städ, uppackning, hämtning av möbler och allt som hör en second hand-butik till.

– Vi är 15-16 personer som jobbar med det här, berättar Marianne som är ansvarig för butiken som drivs av Centrumkyrkan.

Alla jobbar ideellt, de flesta är pensionärer. Det är en tight grupp.

– Vi är egentligen två arbetslag som turas om att ansvara för öppettiderna, men de flesta kommer varje gång för man vill liksom inte missa något.

Vad driver er?

– Gemenskapen! utropar den första.

– Att få jobba, säger en av damerna och förtydligar med gester som visar att hon gillar att hugga i. Damen i fråga är gruppens äldsta, 92 år.

– Jag tycker det är så roligt att få göra något för någon annan ute i världen. Jag kan inte göra så mycket, men det här kan jag.

– Då vill jag kontra och säga att jag tycker det är så roligt att träffa alla kunder som finns här i Mariannelund, säger en annan.

Den glädje som finns hos volontärerna känns i luften, men det har inte alltid varit så. Från början fanns bara en bröd-till-bröder-kommitté som försökte samla in pengar som kunde skickas ut i världen.

– Hur får vi in största möjliga summa med minsta möjliga arbetsinsats var vår ständiga fråga. Det var jättejobbigt, minns Marianne.

Några sommarveckor hade man loppis i församlingens sommarhem men det var svårt att få någon att hjälpa till. Det gick så långt att hela kommittén i ett brev till församlingsledningen sa upp sig.

– Vi avslutade brevet med att om det finns någon som vill vara med så ställer vi naturligtvis upp. Det tog skruv, fler kom med i kommittén och i slutändan resulterade det i att vi fick en lokal att öppna second hand-butik i.

Hyresvärden har byggt om och renoverat fastigheten vilket gjort att butikens lokaler har förändrats över tid, några medarbetare fick lov att renovera köket och hittade köksinredningen och en industridiskmaskin begagnat.

– Sedan den nyöppningen har det bara flutit på och det har aldrig känts så tungt som det en gång gjorde.

Butiken har kunder i alla åldrar och från olika samhällsskikt. Många ungdomar köper kläder, men artiklar från ”Hem och Hushåll” går bäst. Möbler generar snabbt mycket pengar. Det är både mariannelundare och folk från andra håll som kommer, barnfamiljer, nysvenskar, antikhandlare.

– En del återkommande kunder vet jag vad de gillar och brukar tipsa om till exempel böcker som har kommit in.

Butiken säljer alltid bäst i juli månad då både svenska och utländska turister besöker Småland och Astrid Lindgrens hembygd.

Bakom sig har man ett rekordår då man för första gången nått ett försäljningsresultat på över en halv miljon. Även årets första månad har slagit alla tidigare januari-rekord.

– Jag vet inte vad det beror på, men kanske att folk har ont om pengar nu och då är det second hand som får betyda något. Oron i världen tror jag också påverkar. Detta med ”köp&släng” kanske är över.

Känner ni inte några begränsningar med att inte ha någon anställd?

– Om vi hade en anställd, vilka pengar skulle vi då skicka? Vi är inte så stora, vi klarar oss så här. Vi har låg hyra och köper bara in viss butiksinredning och personalfika. Pengarna går till olika projekt ute i världen.

– De första 50 000 kronorna går till sociala projekt i Indien där församlingen har mission, det har det alltid gjort, men i övrigt så läser vi om EFKs olika projekt. Det går ofta till projekt som involverar barn.

Då och då skänker man dagskassor till organisationer som Cancerfonden och Projekt 322, eller till katastrofinsamlingar.

– En del kunder undrar vart pengarna går och vi har bilder från olika projekt och beskriver att det går till hjälpverksamhet världen över. Det missionella sker bara i församlingen.

Vad tror du att butiken betyder för samhället?

– Jag tror den betyder ganska mycket faktiskt. För det första är det många som tittar i skyltfönstret och tycker det är fint. Sen tror jag också att det är en mötesplats, folk träffas och står och pratar.

Åke Bengtsson är volontär i butiken och för tillfället vakanspastor i Centrumkyrkan.

– Jag tror människor känner att de har en möjlighet att vara med och hjälpa människor som lider nöd i världen genom att skänka grejer istället för att köra fullt funktionella saker till tippen.

Han tror också att butiken skapar förtroende för församlingens verksamhet.

– Det ger oss många bra kontakter med människor. Vi kan både hjälpa människor och skapa relationer som är viktiga för oss.

Han får medhåll från en annan av volontärerna:

– Jag tror att det här ger utslag på allt annat, vi har ju mycket folk på gudstjänsterna som inte är medlemmar till exempel.

Det är dags att öppna butiken och kunderna strömmar till. När dagen är slut samlas alla vid kassa-apparaten för att se dagens försäljningsresultat.

– Det tycker vi är jättekul att se, det är vår belöning, avslutar Marianne Älgevik-Melin.