Isabelle: "Vi är kallade att vara mitt på drejskivan"

”Under vår tid i Nordafrika har jag aldrig blivit mätt på den vackra handgjorda keramiken med alla dess färger och former.” Så inleder Isabelle sin reflektion i samband med att hon tillsammans med sin familj nu lämnat det land som varit deras hem i över nio år.

När jag reflekterar över vår tid kommer jag att tänka på texten om leran i krukmakarens händer (Jer 18: 1-6). Jag inser att när vi åkte till Nordafrika placerade vi oss själva mitt på drejskivan, kanske mer än någon annan gång. Allt var nytt och alla inlärda beteenden passade inte längre. Dagligen har vi under dessa år stött på utmaningar både i vardagen och i arbetet. Ibland har krukmakaren fått finslipa för att få bort det kantiga. Andra gånger har han fått börja om från början när lerkärlet misslyckats eller när det behövde användas till något nytt.

Det är sällan som formandet och slipandet har känts bekvämt. Förändring är alltid utmanande och ibland har jag undrat varför vi inte väljer något enklare. Så påminns jag om att vi är ju kallade att vara mitt på drejskivan. Att följa Jesus handlar ju om att låta sig formas och förändras och det bästa sättet för det är att välja okänd mark och våga leva i det något obekväma. Det påminner oss om vårt beroende av Jesus.

Nu när vi flyttar tillbaka till Sverige är min bön att vi får hitta en ny drejskiva som är lite utanför vår 'comfort zone', där vi får fortsätta utmanas och påminnas om vem Jesus är i våra liv."

/Isabelle