”Jesus erbjuder oss en väg där vi blir fria från oss själva"
Johannes och Lara Roswall är EFKs utsända i Aten, Grekland.
I Exarchia i Aten, Grekland, rör sig många olika människor. En del lever i hemlöshet, missbruk eller ensamhet. Flera är anarkister, en del är på flykt och andra upplever utsatthet på grund av sin sexualitet eller identitet. Gemensamt för de flesta är att de söker efter frihet. Här bor Johannes och Lara Roswall, som sändes ut av EFK för ett par år sedan för att plantera en församling. Vi har mött dem i ett samtal om vad sann frihet är och att det ofta tycks handla om att bli fri från sig själv – och fri att tillhöra en gemenskap.
Text: Kristina Sandin Foto: Privat. Den här texten publicerades även i EFKs tidning Direkt i juni 2023
Öppnas i nytt fönster..
– ”Grekland är gift med Mellanöstern men har en kärleksaffär med väst”, brukar pastorn i vår lokala samarbetsförsamling säga, ler Johannes när jag ber honom och Lara att beskriva det sammanhang som är deras hem och arbetsplats sedan sommaren 2021.
Aten är på många sätt en typisk storstad, med stora kontraster mellan rika och fattiga. Stadsdelen Exarchia har en lång historia av att vara en hubb för anarkister från olika delar av världen, och rörligheten på människor och verksamheter är stor. Krocken mellan landets kollektivistiska och traditionalistiska kultur och västvärldens mer extrema frihetsideal märks tydligt.
– Här finns allt. Unga med genderfluiditet och mammor som tittar snett på en när man går ut utan jacka, säger Johannes.
Mitt i detta satsar vi i EFK på församlingsbyggande och förra året slogs dörrarna till mötesplatsen Nea Koinonia – Nytt samhälle/gemenskap – upp. Här vill Johannes och Lara tillsammans med EFK-kollegan Billy Hellmark forma en gemenskap tillsammans med de personer som trillar in till de olika samlingarna varje vecka. Nea Koinonia har blivit en plats för bön, utdelande av kläder och mat, och ett öppet vardagsrum för gemenskap, samtal, kreativitet och lärande. Mötet med stadsdelens invånare visar att längtan efter frihet är en gemensam nämnare.
– De flesta som kommer till oss är på något sätt fängslade av sina omständigheter och har ägnat sina liv åt att söka frihet, men vet inte hur man hittar den, berättar Lara.
Trösklarna till centret Nea Koinonia ska vara låga.
Frihet kan betyda olika saker
Vårt samtal hinner inte pågå särskilt länge innan det blir tydligt att begreppet frihet kräver lite utredning. Johannes och Lara betonar att frihet kan betyda många olika saker i olika sammanhang, och det är inte alltid som samhällets bild av frihet stämmer överens med Guds. I Exarchia stöter de på både och. Flyktingar som fastnat i ett ovärdigt system där de varken kan bygga sig ett liv eller har någon annanstans att ta vägen, hbtq-personer som förkastats av sina familjer och kvinnor som utnyttjats i trafficking söker en slags grundläggande frihet som den som beskrivs i Jesaja 61. Men i Exarchia, liksom i Sverige, finns också en strävan efter en annan slags frihet. Lara och Johannes kopplar det till västvärldens individualistiska samhälle där det ofta verkar handla om att förverkliga sig själv.
– Det tänker jag inte är en kristen frihet. Jesus erbjuder oss istället en väg där vi blir fria från oss själva och från att sätta oss själva i centrum, säger Johannes och utvecklar:
– Man kan säga mycket om Luther, men han talar om att synden gör oss inkrökta i oss själva. Det tänker jag att Jesus vill befria oss från. Han vill ge oss möjlighet att se andra och sluta vara låsta vid att bara fokusera på våra egna problem och sår.
Lara är inne på samma spår:
– Vi får använda vår frihet för att se de vi möter som någonting annat än vad samhället ser och kanske de själva ser. Ofta pratar man om frihet att vara sig själv som något att sträva efter. Men vad betyder det när man inte känner att man vet vem man är eller inte ser på sig själv med kärlek? Att någon annan då kommer in och ser på en som Guds älskade barn kan betyda väldigt mycket.
Långsamma processer
När Johannes, Lara och Billy öppnar dörrarna till Nea Koinonia om dagarna är det just det som de försöker göra. Komma ur sig själva och istället se, lyssna på och försöka älska personen som kliver över tröskeln. De vill gestalta Jesu kärlek mer än att enbart berätta om den. Och det här sätter kanske fingret på hur de bygger en församlingsgemenskap.
Det finns ingen färdig instruktionsbok och inga genvägar. Som en av praktikanterna från Götabro bibelskola frågade när praktiktiden på centret gick mot sitt slut: ”Vad är det för mission ni gör här egentligen?”
– På ett sätt är vi extremt ometodiska, men vi vet väldigt väl vad vi gör och kan prata om det i timmar. En mer direkt evangelisation kan ibland få häpnadsväckande resultat, men de flesta vi möter på Nea
Koinonia hade inte varit mottagliga för det, menar Johannes. Om man kommer till våra öppna middagar ser man nog ganska snabbt att det inte går att köra ett färdigt program här, för hälften har universitetsexamen och andra kan inte ens läsa. Några är muslimer, en är hindumunk och andra är new age-are. Det är en sån blandning av människor, så vilken metod skulle funka här mer än att försöka älska dem och gå med dem?
– Det är ju långa, långsamma processer, fyller Lara i. Först ska människor våga komma in i lokalen och bara finnas i miljön. Sen vågar man börja prata med oss, umgås med de andra som kommer och så småningom själv vara med och bidra.
Gud gör sitt verk
De låga trösklarna och den otvungna gemenskapen gör att Johannes, Lara och Billy bygger relationer med människor som finns i samhällets marginaler. Tillsammans formar de en gemenskap där man uppmuntras att både ta emot och ge vidare. Och i gemenskapen kommer de kanske närmare kärnan av friheten i Kristus.
– En av de första som kom till oss är en lite äldre man som formats i 60-talets flower power-rörelse och som lever helt utanför systemen. Det senaste året har han gått igenom flera stora kriser och vi har fått
finnas med genom det, berättar Johannes.
– Nu efteråt säger han ”Frihet har varit allt för mig, men vad har blivit av det? Jag är ensam. Om jag dör om nåt år kommer ingen att bry sig. Kanske var det bra att jag gick igenom den här krisen, för nu har jag vågat be er om hjälp. Nu finns ni i mitt liv och bryr er om mig.”
Deras jobb på Nea Koinonia är helt enkelt att lyssna på, se och gå tillsammans med dem de möter, menar Lara:
– Vi hoppas att de ska få påminnas om vilka de egentligen är i Kristus och inte vad världen ser eller vad de själva tänker. Och vi får förtrösta på att Gud gör sitt verk.