Jesus kom inte på en stridshäst

Nära 120 miljoner människor är på flykt på grund av väpnade konflikter (UNHCR 2024); vapenindustrin går varm och krig används som något så motsägelsefullt som ett medel för fred och demokrati. Sverige har inte sedan andra världskrigets dagar levt med krig så geografiskt nära som idag. Vad innebär frågor om krig och upprustning för oss, efterföljare till Jesus och många gånger uttalade pacifister?

Text: Linnea Åberg Foto: Devon Breckbill. Texten publicerades först i tidningen Direkt i juni 2026 Öppnas i nytt fönster..

Hur ställer vi oss till värnplikt och militärtjänst när hotet kommer närmare? Det är enkelt att ge snabba svar, men frågorna är egentligen inte enkla eftersom de berör vår nationella säkerhet och trygghet, samtidigt som de utmanar vår efterföljelse.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna och människorna står längs vägen och ropar: ”Hosianna”. De flesta såg i Jesus en man som skulle uppfylla deras förväntningar på nationens upprättelse, en härförare som skulle leda dem i strid mot den ockuperande romerska makten. Men Jesus kom inte på en stridshäst utan på en åsna. Han uppfyllde löften och förväntningar, men på ett annorlunda sätt. I stället för att upprätta Israel i relation till romarna kom Jesus för att skapa fred mellan Gud och människa, och han gjorde det inte genom att ta till vapen, utan genom att själv ge upp sitt liv på korset.

I Jesu fotspår är vi kallade att vara fredsbyggare. Genom Jesus försoning har vi fått erfara vad sann fred verkligen kan vara. Den är mer än frånvaron av krig – det är att leva i försonade relationer: Gud och människa, människa och människa, och till och med skapelsen och människan. Frågan om fred kan aldrig bara handla om geopolitiska konflikter eller militärtjänst. Den handlar om att följa fridsfursten och att värna om freden i varje relation vi befinner oss i. Det är då vi vittnar om Jesus Kristus som är den ende som upprättar fred över hela vår jord.