Karl-Johan: En stad ovan molnen - och frön att så

"Jag har hört och sjungit om den där 'staden ovan molnen' många gånger. Det var en sång min far tyckte om, och under hans sista tid blev just den sången en sång av tröst. Det finns något vackert i den bilden. Men när Jesus själv talar om himmelriket använder han en annan liknelse – ett senapskorn som en man sår i sin åker (Matt 13:31). Och jag tror att det ligger något viktigt i det. Vad gör vi med det där fröet?"
Det skriver Karl-Johan Jonsson, EFKs missionär i Asien, i den här missionsreflektionen.

Nyligen besökte jag en liten by i bergstrakterna i norra Thailand. Där vet man verkligen vad man gör med frön. Bönderna visade hur de sår i små krukor och med stor omsorg vårdar de små plantorna tills de är starka nog att planteras ut. Olika plantor på olika platser – vissa behöver sol, andra växer bäst i skuggan av äldre träd. Och de vet att odling alltid kräver tid, tålamod och varsamhet innan frukten kommer. Och på söndagen träffas många av bönderna i kyrkan där andra slags frön planteras.

Kanske är det precis så som Guds rike växer. Också vår tro behöver få slå rot – i våra egna liv och i våra familjer, men ibland också i skuggan av ”äldre träd”, människor som vandrat lite längre än vi. Den gemenskapen hittar vi i kyrkan: i gudstjänsterna, i söndagsskolan, runt fikabordet och i de där samtalen som förs.

Frön får planteras, växa och bära god frukt

Och på samma sätt fungerar kyrklig gemenskap här borta i Asien. Också här behöver människor en trygg plats att rota sig, växa och bidra med sina gåvor.

”Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland köksväxterna och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.” (Matt 13:31–32)

Min bön är att våra liv, våra församlingar och vårt arbete tillsammans ska få vara just sådana platser, där frön får planteras, växa och bära god frukt.