"Ni är mina vänner" - om ömsesidighet och vänskap

”Ge oss vänner” sa den indiska biskopen V.S. Azariah när han talade vid missionskonferensen i Edinburgh år 1910. I sitt tal utmanade biskopen sin tids missionsorganisationer som ofta var präglade av en kolonial förståelse av världen och sällan bjöd in kyrkorna i Syd till styrelserummen.

Jesus kallar sina lärjungar för vänner i Johannesevangeliet 15. Även om orden är bekanta för oss är innebörden helt revolutionerande. Gud, skaparen av himmel och jord och vår Herre som har övervunnit döden, kallar oss för sina vänner. Han inbjuder oss till att möta honom i ögonhöjd och vandra sida vid sida med honom. Finns det något vackrare än en inbjudan till ömsesidig vänskap?

Mission handlar om relationer – om vänskap. Vi vill bjuda in människor till den vänskap som Jesus erbjuder, en vänskap som också präglar och driver hela vårt gemensamma missionsarbete. Vi vill vara vänner med våra nationella partnerorganisationer och möta dem i ögonhöjd när vi tillsammans utforskar mer av Guds rike. Vi vill vara vänner med människorna som vi lär känna i vardagen där vi bor och som lär oss vad det innebär att leva i en ny kultur och som visar oss hur evangeliet kan förstås genom ett annat språk.

Vänskap är en gåva från Gud. Den kommer inte uppifrån eller tvingar sig på utan är en ömsesidig överlåtelse till varandra där vi respekterar varandra som syskon och står kvar med varandra trots utmaningar. Det är den typen av vänskap som vi vill ge och även få ta emot i missionen. ”Ge oss vänner” sa Azariah och min bön är att EFK ska få fortsätta förmedla och bygga den vänskapen var vi än är.

/Linnea Åberg, missionär i EFKs region Asien