Stöd till flyktingbarn från Venezuela
Projektet i Pacaraima ser till att barnen får möjlighet att vara barn, mitt i flyktingkrisen. Här får de också mat, tak över huvudet, aktiviteter och lära sig portugisiska.
Familjer flyr varje dag från sina hem i det krisande Venezuela, många tar sin tillflykt till Pacaraima i Brasilien. Dessa barn och vuxna kommer till ett land där de varken behärskar språket, har någon mat eller någonstans att sova - om det inte vore för den lokala kyrkan.
Det är få som känner till flyktingkrisen i Venezuela, trots att den är den största i modern tid i Latinamerika. Venezuela har gått från att vara ett av Latinamerikas mest välmående länder till ett av de fattigaste. Makthavare har tappat kontrollen över ekonomin och förekomsten av korruption har kört landet i botten. Valutan är värdelös, människor är utan arbete och många har inte pengar till mat. Som en sista desperat utväg söker sig många familjer till grannländerna, för att få ett bättre liv. För många är det en riskfylld resa som görs till fots till Brasilien.
De tre senaste månaderna har 106 barn i åldrarna 3-12 år försetts med mat.
Många anländer till gränsstaden Pacaraima. Den lokala kyrkan såg att det fanns stora behov och bestämde sig för att välkomna dessa familjer. Och så föddes Barnhjälpens projekt i Pacaraima. Här får de tak över huvudet, mat och stöd så att de socialt kan integreras genom workshops i portugisiska, bakning, sömnad och snickeri.
Barn får vara barn
Är det möjligt att barn får vara barn, mitt i en flyktingkris? Ja det är något som projektet månar om. Här finns aktiviteter så att barnen kan lära sig portugisiska och integreras i samhället och få möjlighet att leka i en övrigt tuff tillvaro. Under de senaste tre månaderna har projektet i Pacaraima försett 106 barn, i åldrarna 3 till 12 år, med mat. Tack vare Barnhjälpen och den brasilianska armén har barnen kunnat få fem mål om dagen.
.jpg)
Livnärde sig på apelsiner
I Pacaraima hittar vi Eliangelé, en 12-årig flicka som trots sin unga ålder redan varit med om svåra upplevelser. Situationen i Venezuela blev ohållbar när familjen inte längre hade något att äta och överlevde genom att äta apelsinerna som växte på deras bakgård. Eliangelés mamma bestämde sig att tillsammans med sina tre barn göra den svåra resan till den brasilianska gränsen. Det var tufft för Eliangéle att skiljas från sin pappa och farföräldrar, lämna skolan och studierna och göra den långa och riskfyllda resan till Brasilien. Men nu börjar hon långsamt att anpassa sig till den nya kulturen och språket. Familjen är väldigt tacksam för möjligheten att få tak över huvudet, mat och skolstöd från projektet. Idag går barnen i skolan och mamman hjälper till i projektet. De bor i kyrkan, medan de väntar på en möjlighet att kunna arbeta och bo i en annan stad.
Det här är bara en av många berättelser från människor som får en fristad i Pacaraima.
