De vill stoppa exploateringen av pojkar

“Varför arbetar ni med pojkar? Varför inte med flickor?”
Maia Mounsher, som arbetar mot människohandel i Thailand, har många
gånger fått den frågan. Svaret är ganska enkelt.

Text: Mattias Davén och Elin Larsson Foto: Unsplash och Mattias Davén. Den här texten publicerades även i EFKs tidning Direkt i mars 2024. Öppnas i nytt fönster.

– Det är redan så många som engagerar sig för flickor och kvinnor här i Thailand och över hela världen så tenderar män och pojkar i samma situation att förbises, säger Maia Mounsher, chef för strategi och gåvoförvaltning på Urban Light, som är EFKs partner sedan 2015.

Idag är 50 miljoner människor offer för människohandel. Av dem är 40 procent – 20 miljoner – pojkar och män. En andel som ökat med 150 procent de senaste 20 åren.

Gör upp med en vanlig myt

Vi befinner oss i konferensrummet på översta våningen på Urban Lights center i Chiang Mai i norra Thailand. Luftkonditioneringen gör sitt bästa för att reglera värmen.

– När de flesta tänker på människohandel så ser de nog framför sig en skum man som besöker avlägsna byar och kidnappar eller köper unga flickor, sätter handklovar på henne och slänger henne i bakluckan på en bil och kör över landsgränsen där hon hålls fången och tvingas sälja sexuella tjänster, säger Maia.

Men det är inte så verkligheten ser ut.

– Sanningen är att det kan hända vem som helst, det är bara att vissa löper större risk än andra. Och ”människohandlaren” är oftast en person som offret redan känner och litar på, som lurar in dem genom falska löften om arbetsmöjligheter och sedan håller dem fångna genom våld, hot, manipulation och utpressning genom ekonomiska hållhakar.

Samhället ser dem som sämre barn

Här på centret arbetar också socialarbetaren Piyawan Peangmon, eller P’tu, som hon kallas. Hon har lång erfarenhet av att jobba med utsatta människor. Genom samtal försöker hon bygga en relation med pojkarna. Samhället betraktar dem som sämre barn och vill ogärna hjälpa dem. De flesta pojkarna är sårbara på grund av sin familjesituation eller för att de inte har en familj. En del av dem är papperslösa migranter och saknar rättigheter i Thailand, andra har inte gått klart grundskolan och har väldigt svårt att hitta arbete. Detta gör dem lätta att utnyttja.

– Min erfarenhet är att de fångas upp när de går omkring ensamma eller i kompisgäng på gatorna. Någon vuxen kan då stanna till och försöka anlita dem för någon form av olaglig verksamhet, exempelvis sexuella tjänster. Det kan också vara att de bjuds med av en kompis som redan tjänar pengar på det här sättet, säger P’tu.

Hur ser deras liv ut?

– På ytan ser de ut som vanliga pojkar som lyssnar på musik och spelar tv-spel. Men tränger man lite djupare så är de… ensamma. De vet inte vart de ska ta vägen. Ibland är det sant, rent bokstavligen,
eftersom de inte har något hem. Så vi har ofta pojkar som kommer till oss och ber om hjälp att få någonstans att bo.

Mycket av Urban Lights arbete är dock uppsökande. Varje vecka söker de upp pojkar och unga män som är i riskzonen, exempelvis kring Chiang Mais ökända sexbarer och massagesalonger.

Vilket framtidshopp skulle de ha om de inte kom i kontakt med Urban Light?

– Först och främst skulle de sakna en trygg viloplats. Deras liv skulle vara mycket farligare. På Urban Light får de lära sig hur de kan skydda sig själva.

Försörjer sin sjuka mamma

En av dem som besöker drop-in-centret den här dagen är Phum*, en kille i 20-årsåldern från en avlägsen bergsby i Mae Hong Son-distriktet. Han växte upp med sin pappa, omgiven av vänner. Han medger att
han var lite av en mobbare men beskriver i allmänhet sin barndom som lycklig. Han bodde där tills han gått ut högstadiet och då begav han sig till Chiang Mai.

– Jag flyttade först till Chiang Rai, en stad längre norrut, och arbetade på en restaurang där i ett år, men sedan blev min mamma sjuk och då flyttade jag i stället till Chiang Mai och började jobba för att försörja mig och min mamma, berättar Phum.

Hur ser en dag ut för dig?

– Jag vaknar vid 6-tiden och jobbar sedan mellan 7 och 19. Efter jobbet hänger jag med kompisar, spelar fotboll och innan jag lägger mig läser jag företagsekonomi. På lördagar och söndagar pluggar jag
hela dagarna.

Phum är både samlad och saklig men berör inte hur han försörjer sig. Han styr i stället snabbt in på vad Urban Light betyder.

– För ett par år sedan lärde jag känna en vän som berättade om Urban Light och hur de kunde hjälpa till. På Drop-in-centret träffade jag en av deras socialarbetare, som ordnade så att jag kunde börja läsa
på universitetet.

Centret ger honom ett sammanhang och en trygg plats där han träffar vänner, spelar gitarr och äter mat.

Sparar till egen affärsverksamhet

Phums dröm är att starta en egen affärsverksamhet, där han säljer kvalitetsprodukter inom kött- och charkuteribranschen över hela landet. Ett sparande har han redan och planen är att börja om två-tre år, när han tagit sin examen. Då ska han först öppna en liten affär men sedan ska verksamheten växa.

Hans t-shirt pryds av en ICHTUS-fisk och texten ”Peaceful light”. Phum vet inte riktigt vad det betyder, för han fick den av sin storebror. Men så lägger han till att han är kristen och att han tror att i allt så leder Jesus vägen.

Och så avslutar han:

– Tack för allt ni gör. Vi klarar oss inte på egen hand.

Även om jag aldrig träffat er eller vet vilka ni är så kommer jag inte att glömma de möjligheter ni gett mig och mina vänner!

*Phum heter egentligen något annat.