Kambodja: ”Jag vill se Guds frid förvandla familjer!”

När vi i EFK tillsammans med vår partnerorganisation Integral Cooperation Cambodia (ICC) för snart femton år sedan började arbeta med barns rättigheter låg fokus på att församlingar och pastorer skulle vara drivande i att skapa förändring. I ett land där kyrkan är en klar minoritet och ofta möts av fördomar var det inte utmaningar. Men genom att stadigt stå kvar och agera för byns bästa har situationen för barnen förbättrats – och församlingarna har funnit sin roll i samhället.

Text och foto: Kristina Sandin. Den här texten publicerades även i EFKs tidning Direkt i december 2023. Öppnas i nytt fönster.

Färgglada plaststolar placeras ut i en ring. Någon kommer med vattenflaskor, en annan ställer fram ett par fat med sticky rice som med van hand lindats in i bananblad. Det är tidig morgon och vi är i Takeoprovinsen en dryg timme utanför Kambodjas huvudstad för att möta några av eldsjälarna i det projekt för barns rättigheter som vi i EFK har stöttat tillsammans med vår partner ICC. Nyligen avslutades stödet till byarna i Takeo och projektet flyttades till en annan provins. Anledningen är glädjande. Insatserna mötte stor framgång och genom ihärdigt och vist arbete av alla engagerade har situationen för barn och familjer stadigt förbättrats.

Här i den lokala kyrkan möter vi ett tiotal personer som tillhör byns Child Protection Council – en grupp med deltagare från hela samhället som gått samman för att ta gemensamt ansvar för barnens rättigheter och trygghet. Här finns representanter från religiösa grupper, skolan och lokala myndigheter samt även ungdomar och barn. De kommer med olika perspektiv men delar samma längtan: att alla barn och unga ska växa upp i trygghet, gå kvar i skolan och få möjlighet till en bra framtid.

På en av stolarna sitter 18-åriga Post. Han brukar leda lovsången i kyrkan och brinner för byns unga. För många i hans generation är det lätt att göra fel val och hamna i en dålig riktning, menar han.

– Jag vill visa att det finns en god väg framåt för unga.

Förebygger problem tillsammans

Tillsammans med ICC arbetar vi i flera byar för att bland annat fånga upp barn som är i riskzonen för att hoppa av skolan - barn som måste försörja familjen, gifts bort eller inte får stöd hemifrån att studera vidare. En stor del av arbetet är att fortbilda lärare och stärka skolföreningar och föräldragrupper att arbeta för trygga att barn får tillgång till utbildning, och man arbetar för att träna människor att i sin tur träna andra. På så sätt kan kunskapen och medvetenheten spridas vidare till hela samhällen. Varje by har en egen grupp som träffas regelbundet och tillsammans försöker förebygga olika svårigheter som påverkar barn och unga.

– Vi tittar till exempel på om det finns platser i byn som är otrygga. Det kan vara gator som är farliga eller sammanhang där vi ser att barn är särskilt sårbara, berättar Kong, som leder gruppen vi besöker.

Nyligen fick de höra om en ung tjej som utsatts för övergrepp och blivit gravid. Det är en ofta en väldigt sårbar och skamfylld situation och familjen ville skicka flickan från byn och adoptera bort hennes barn. Men gruppen tog kontakt med flickans familj, ordnade med ett boende till henne och såg till att hon fick stöd att behålla sitt barn.

Kyrkorna tar sin roll i samhället

Post, Kong och flera av de andra deltagarna är aktiva i den lokala församlingen där vi möts. Kyrkolokalen är målad i glada färger och motiv och inrymmer verksamhet för byns barn. Man erbjuder skolstöd för äldre elever, bjuder in till söndagsskolan och medan vi sitter i kyrksalen möts en självhjälpsgrupp på verandan utanför. Den ekonomiska situationen i landet har blivit allt svårare, många är skuldsatta och har svårt att leva på sitt småskaliga jordbruk. Självhjälpsgruppen har bildats för att byns invånare ska kunna hjälpas åt att spara pengar och få alternativa inkomster.

Kristna är en klar minoritet i Kambodja och man möts ofta av fördomar och skepsis från det omgivande samhället. Men genom att stadigt stå kvar och agera för byns bästa har församlingarna funnit sin roll och människor vågar lita på dem. Några har till och med lärt känna Jesus.

– Vi vill vandra tillsammans med samhället och har byggt upp en god relation med de andra i byn, berättar Kong.

Gurkodling försörjer församlingsledare

I en annan by i närheten träffar vi Khat, som är engagerad i sin bys grupp. Att beskriva henne som eldsjäl för barns rättigheter stämmer, men rymmer inte hela sanningen. Hon är en eldsjäl för Guds rike.

– Nu behöver jag inte gå till kyrkan på söndag, för jag har precis fått en predikan, skrattar Sokhom, projektansvarig på ICC, när han ska översätta Khats första långa svar.

Det ska visa sig att han inte överdriver. Hennes brinnande engagemang smittar av sig på oss trots att vi inte förstår många ord på khmer. Fläkten svalkar hjälpligt där vi sitter runt bordet vid sidan av huset. Ovanför dörren hänger ett kors och hönsen går omkring den lilla traktorn. Khat och hennes man driver en småskalig gurkodling för att försörja sig och den inkomsten gör det möjligt för Khat att ideellt engagera sig som ledare i den lokala församlingen. Men att båda makarna gör det här livsvalet var långt ifrån självklart från början. Khats man var nämligen inte kristen när de gifte sig, utan hade en animistisk tro.

– Han upplevde att han hade andar i sig som sa ”om du låter din fru tro på Jesus kommer din familj att bli fattig”, berättar Khat.

– Han försökte få mig att ändra mig och vi bråkade mycket. Det var jobbigt.

Vill se fler komma till tro

Men Khat stod fast i sin tro och så småningom lärde maken känna Jesus. Idag ser de Guds omsorg om dem på många sätt.

– Vi har ju inte ett annorlunda liv än de som inte är kristna, utan vi möter fortfarande många problem och svårigheter i vår vardag. Men vår tro hjälper oss att stå stadigt även när omgivningen skakar, säger Khat och snubblar nästan på orden i sin iver att uttrycka sin längtan efter att fler människor ska få upptäcka detsamma som hon.

– Min dröm är att alla människor ska lära känna Jesus! Jag vill se att människor får ett bättre ekonomiskt liv och jag vill se Guds frid förvandla familjer.

När vi lämnar parets hem passerar vi deras kyrka. Sokhom berättar att församlingen upplåter en del av lokalen till förråd för byborna att förvara sin skörd. Det är ytterligare ett exempel på hur kyrkan möter samhällets behov och på så vis bygger förtroende bland omgivningen. När vi utifrån vår kristna tro engagerar oss för människor runtomkring oss så doftar det Jesus, konstaterar vi i bilen på vägen tillbaka till Phnom Penh.