Engagemang över nationsgränser ger professorn hopp: ”Ni har mycket att komma med”

Kurvorna över minskad fattigdom hade pekat åt rätt håll i decennier, när coronapandemin plötsligt drabbade världen. Professor Stefan Swartling Peterson är djupt bekymrad över hur hunger, svält och utsatthet nu ökar, men han ser också tecken på hopp, och menar att folkrörelserna, inklusive EFK, har en viktig roll att spela.

Text: Stefan Östman, Foto: Mikael Wallerstedt

Antalet döda i covid-19 världen över räknas numera i miljoner. Det är dock inte sjukdomen i sig, utan de ekonomiska effekterna när samhällen stängs, som slår hårdast mot världens fattiga. Världsbanken uppskattar att mellan 88 och 115 miljoner människor kastas in i extrem fattigdom i år till följd av pandemin. Värst utsatt är Sydasien och Afrika söder om Sahara, men även Latinamerika är hårt drabbat.

- Det går åt fel håll för kvinnor, barn och utsatta grupper världen över, konstaterar Stefan Swartling Peterson, professor i global hälsa vid Uppsala universitet och tidigare hälsochef på Unicef. När vi ringer upp honom är han fullt sysselsatt med att sopsortera, men han är mer än villig att ge sitt perspektiv på världsläget.

- Att hämta in det som förloras nu är en utmaning för de närmaste tio åren. Sen finns det mer omedelbara effekter också, säger han och nämner de hundratals miljoner barn som får stanna hemma när skolan hålls stängd.

- Det är ju inte bara en fråga om uteblivet lärande. Många utsätts också för våld i hemmet, barnarbetet ökar och flickor gifts bort.

Han tar också upp hälso- och sjukvården, och nämner Nepal som exempel. En forskningsstudie genomförd av Uppsala universitet visar att antalet kvinnor som födde barn på nepalesiska sjukhus halverades under nedstängningen i våras. Samtidigt tredubblades siffrorna för dödfödslar och spädbarnsdöd på de studerade sjukhusen.

- När de inte kommer till sjukhus i tid leder det ju omedelbart till konsekvenser både för mammorna och barnen. Man försöker med hemförlossning tills det är för sent.

Siffrorna för hunger och svält stiger också på grund av pandemin; därför är insatser för hållbar försörjning mycket viktiga. Samtidigt betonar Stefan Swartling Peterson att det behövs något mer, och det har med oss svenskar och västerlänningar att göra.

- Som det ser ut nu så är två miljarder människor i världen för tjocka och 900 miljoner människor är hungriga. Det innebär ju att vi har ett systemfel som drabbar båda ändarna. Det faktum att vi äter så vi blir tjocka, att vi inte rör på oss längre, och att vi dessutom får rapporter om att barn och unga mår dåligt… Inte ens vi, som är vinnarna i det här systemet, blir ju friska och lyckliga av det.

Hur förändrar man systemet då?

- Covid är en bra förövning för den riktiga utmaningen, som är tvåfaldig. Det gäller att hålla igång det vi har: bra förlossningsvård, vaccinationer, skolgång och sådant, för att det inte ska bli sämre akut. Men sen måste vi också ta oss an de stora frågorna om hur vi använder jordens resurser: om mat och transporter, energin och urbanisering. Och det är bråttom!

Det är ju lätt att överväldigas av detta. Hur ska man tänka som liten människa?

- Jag tror att man måste tänka glokalt. Tänka globalt och handla lokalt. Då tycker jag inte minst att människor som ni har mycket att komma med: förvaltarskapstanken och också förmågan att se bortom nationsgränser. För det här är ju inget problem som det går att bygga murar eller staket emot, eller hoppas att Medelhavet är brett nog för att de ska hålla sig undan.

- Vi måste också ställa krav på våra politiker att se bortom de omedelbara plånboksfrågorna. Sopsorteringen i alla ära, men de lätta valen måste bli de rätta valen, säger Stefan Swartling Peterson, slår igen bildörren och ger sig av mot återvinningsstationen.