Korttidsboende för järnvägsbarn

Invid järnvägen i de största städerna i Indien ligger stora slumområden. Alltför många barn bor här och hjälper till att försörja familjen genom att putsa skor, tigga eller samla sopor som de säljer, men många hamnar också i kriminalitet eller utnyttjas. Vid järnvägen bor också gatubarn som rymt hemifrån, hamnat där genom människohandlare eller kommit bort från sina föräldrar. En del räddas och får bo på korttidsboenden som EFKs partner i landet driver under tiden man försöker hitta deras familjer. Det största arbetet sker i förebyggande syfte där man erbjuder undervisning, hjälp att komma in i den statliga skolan och en meningsfull fritid för barn och ungdomar.

Vad har vi uppnått i projektet?

Under 2022 har vår partner arbetat med att mildra de utmaningar som pandemin medfört. Under första halvåret har man hjälpt 52 barn som bott på järnvägsstationer och som i den mest akuta situationen fått skydd, mat, kläder och medicin. 43 barn har fått ett tryggt skydd på vår partners korttidsboende och även rådgivning, sjukvård, skolgång med mera.

De har även på olika sätt arbetat för att återförena barnen med sina familjer, där de jobbat tillsammans med andra myndigheter. Under året har man kunnat hjälpa sju barn och familjer att återförenas igen.

Vad vill vi göra mer?

Vår partner har ett bra samarbete med socialen och polisen vilket har gett resultat vid bland annat omhändertagande och återförening av barn. En attitydförändring tar dock tid och strukturer och normer sitter djupt, så upplysningsarbetet och det förebyggande arbetet behöver fortsätta. Det är särskilt viktigt att stärka familjerna så att de kan ge den trygghet och den omsorg barnen behöver.

Vi vill se ett fortsatt arbete där samhället tar ansvar i fall där övergrepp, handel av barn och barnäktenskap finns. Allt detta arbetar vår partner med redan idag, och det är ett arbete vi vill fortsätta med.

Idag står Kareenas pappa upp för barns rättigheter och värde

Kareena är en nioårig flicka som deltagit på en träning i Varanasi som heter ”Bra beröring och dålig beröring”. Från början var hon väldigt tystlåten och funderade mycket. Efter andra lektionen började hon prata lite mer och delade det hon tänkte på med sin lärare. Hon berättade att hennes pappa brukade röra vid henne och misshandla henne när de var ensamma hemma. Hon fick rådet att varna sin pappa att inte röra henne på det sättet mer och om han gjorde det skulle hon berätta det för människorna på utbildningscentret som skulle hjälpa henne. Efter det skedde det en förändring med pappan. Han slutade att slå Kareena och dessutom blev han en talesperson som berättade för andra barn om hur viktigt det är att inte kränka barn på det sättet.

Projektet kan stödjas genom en Ge för livet-kampanj. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.