Samhällsutveckling med familjen i centrum

Chehri är en by med ca 18 500 invånare som ligger i distriktet Uttar Pradesh i Indien. Här arbetar vi i EFK tillsammans med en indisk organisation för att ge skolstöd till de barn som annars inte har möjlighet till utbildning. Här kämpar många familjer för sin försörjning, och barnarbete och barnäktenskap är utbrett. Målet med projektet är att ge trygg uppväxt för barnen och en hållbar förändring för hela familjen. Genom att bland annat inkludera myndigheterna, ge föräldra- och yrkesträning och hälsovårdsupplysning har många fått det bättre. Utbildningsnivån har höjts och invånarna är själva med och skapar förändring i samhället.

Vad har vi uppnått i projektet?

Under 2022 var huvudsyftet för vår partner att arbeta för att familjerna i Chehri får en 100 % läskunnighet. När skolan i början av året var stängd på grund av pandemin, kunde de i stället anordna skolutbildning för mindre grupper i respektive bostadsområde. Ett annat arbete är att ha gratis läskunnighetsprogram för kvinnor och tonårsflickor. Detta är en bra satsning för att uppnå det långsiktiga mål som organisationen har, vilket är att de som lärt sig att skriva och läsa blir förebilder för andra familjer i sitt samhälle.

Vår partner har också kunnat skapa fördjupade och viktiga relationer med lokalsamhället och de lokala ledarna.

Vad vill vi göra mer?

Tack vare långsiktigt arbete och goda relationer med lokala myndigheter och byinvånare öppnas möjligheter att bemöta de sociala normer som gäller i samhället. Vi vill fortsätta se fler familjer gå till vårdcentralen med sitt barn för att få rätt vård vid sjukdom och råd för god hälsa, vilket alla barn har rätt att få. Vi vill fortsätta arbetet för flickors rättigheter att utbilda sig och forma sin framtid. Vi vill också se fler exempel på flickor och pojkar som studerar vidare och ger familjer bättre försörjningsmöjligheter och ett mer hållbart liv.

Nu kan Vindrawati hjälpa sina barn med läxorna

Vindrawati bor i Chehri och har två döttrar. Hon har varit analfabet ända tills hon kom i kontakt med vuxenutbildningen. Vindrawati var till en början blyg för att skriva hindialfabetet, men hon lärde sig gradvis att skriva. Hon förstod också hur viktigt det är för hennes familjs framtid att de kan läsa och skriva, och att det även skulle hjälpa dem ekonomiskt. Hon har nu inga problem att själv undervisa sina barn och hjälpa dem med deras skolarbete. Hela familjen är mycket glad för att mamma nu är läskunnig.